Bibliotekarier gästbloggar för digital delaktighet

Kompetensen bakom frågetjänsten Bibblan svarar är stor, därför är det alltid roligt när någon av våra bibliotekarier syns lite extra i informationsflödet. För operatören Anna Gustafsson Chen blev förra veckan minst sagt fulltecknad! Anna arbetar på Talboks- och punktskriftsbiblioteket, och hoppade in extra som gästsvarare på Bibblan svarar under Dyslexiveckan. Men hon hann även med att bemanna twitterkontot @sweden samt gästblogga på Digidel.se. Digidel är en nationell kampanj som verkar för en ökad digital delaktighet i Sverige, vars webbsida drivs av .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Under Dyslexiveckan gästbloggade några bibliotek om sina aktiviteter, eftersom  digital delaktighet och tillgänglighet ofta går hand i hand.

Anna Gustafsson Chen skriver om de hjälpmedel som finns i dag på internet och i smartmobiler för personer med läs- och skrivsvårigheter.

En mobiltelefon är inte längre bara något du ringer i utan ett verktyg som kan hjälpa dig att läsa, skriva, räkna, hålla reda på tiden, översätta korta texter, göra inköpslistor eller påminna dig om att ta din medicin. Med hjälp av mobiltelefon, surfplatta och dator kan den som har dyslexi eller någon annan form av läsnedsättning studera eller läsa för nöjes skull nästan var som helst och böckerna är tillgängliga dygnet runt.

Läs mer i inlägget Internet kan revolutionera livet för personer med läs- och skrivsvårigheter.

Idag finns det möjligheter att läsa och ta till sig information på olika sätt, men en förutsättning är att alla kan använda nya digitala hjälpmedel. Därför är det arbete för digital delaktighet som görs runt om i landet så viktigt.

Jag tänker ofta att även Bibblan svarar är en viktig resurs för de användare som inte är så internetvana. Dels genom att vi hjälper våra frågeställare att hitta den information de behöver, men också genom att vi visar vilka källor som finns både på internet och i tryckta böcker.

Postat i:gästbloggare, samverkan, webb, digital delaktighet, gästsvarare, läsplattor, lättläst, tillgänglighet

Skills, thrills och kompetensutveckling

I informationsdisken kan du få frågan om en bok finns inne, vilken den bästa uppfinningen på 1700-talet var, hur man söker i Libris, om medicinsk marijuana är lagligt i Sverige, vad Miljöpartiets Peter Eriksson har för utbildning, hur ekonomin ser ut i Idaho, var i Göteborg man kan köpa salamandrar, om fetaost får komma från Danmark till vad som helst. Det är en av våra största utmaningar att kunna besvara de här frågorna, något av det roligaste vi gör men också för många bibliotekarier ett problem.

För att vara bra på referensarbete krävs det omvärldsbevakning, bra resurser men framförallt att du är uppdaterad. Vi erbjuds ständigt kurser och visningar av olika databaser. Du förväntas veta vilka databaser ditt bibliotek betalar för och det vanligaste sättet att få den kunskapen är genom visningar. Förutom att det inte alltid är så lätt att komma ifrån så är, enligt min mening, inte visningarna särskilt givande. Det förekommer sällan övningar och istället pratar en representant och visar en PowerPoint-presenation.

För den som arbetar på ett litet bibliotek är det här ett problem, de avancerade referensfrågorna kommer inte tillräckligt ofta för att du ska kunna hålla dig uppdaterad. Dessutom, varje bibliotek har sina speciella låntagare, på ett bibliotek är det vanligare med pensionärer, på ett ungdomar med utomnordiskbakgrund, på ett barnfamiljer. Det dessa grupper har gemensamt är att de alla finns representerade bland Fråga bibliotekets användare.

Därför är Fråga biblioteket en otrolig möjlighet för dig som vill hålla dig uppdaterad, slipa din förmåga att hitta svar på alla sorters frågor och samtidigt hjälpa användarna. Jag använder mig av Fråga biblioteket som fortbildning, för att kunna besvara alla de frågor som det finns möjlighet att jag någon gång får i det fysiska biblioteket men inte tillräckligt ofta för att hålla mina referens-skills slipade. Ett pass med Fråga biblioteket är en kombination av omvärldsbevakning, övning i referensarbete, en chans att utforska våra databaser och alltid roligt och lärorikt.

Alla frågor i det första stycket fick jag under ett pass med Fråga bibliotekets e-post 3 maj 2010.

Gästbloggare
Siska Humlesjö
Ungdomsbibliotekarie
Hisingens bibliotek

Postat i:gästbloggare

Quick fix och/eller lärande?

Ungdomar söker svar hos Google, Wikipedia, olika nätforum eller SMS-tjänster som 118100. Och snart är vi alla där. Med de nya mobilerna vänjer vi oss vid att alltid ha tillgång till allting, använder de tjänster som finns omedelbart tillgängliga – och glömmer bort övriga.

Vill biblioteken fortsätta att spela en roll när det gäller informationssökning, måste vi också finnas nära till hands via chatt, SMS eller Facebook. Kommunikationskanaler som är utmärkta för att visa upp bibliotekariekompetensen, men som har sina begränsningar. De funkar jättebra för enklare hänvisningar och faktafrågor, men sämre för mer komplexa problemställningar.

Det är viktigt att erbjuda dessa direkttjänster, men lika viktigt att erbjuda, locka och uppmuntra de frågande att gå ett steg längre – studera fler källor, reflektera, göra egna kopplingar, vara kritiska – kort sagt få kunskap. Vi måste undvika att biblioteken blir ytterligare en kanal, som bara bistår med det populära, skrap på ytan, informationssnuttar och quick fix.

Biblioteken står för objektivitet, kunskap och kvalitet, värden som vi måste ta med ut på den virtuella arenan. Hur hjälper vi de frågande att gå vidare från SMS-svaret till djupare kunskap? Hur levererar vi svar som väcker nyfikenhet, intresse och lust att lära mer?

Kanske genom att inrätta ett nationellt Biblioteksforum, där vi erbjuder många olika kanaler för kontakt, men även tillhandahåller de utförligare och mer komplexa svaren. En god början finns i Fråga bibliotekets kunskapsbank, som skulle kunna byggas ut med mer innehåll och bättre sökmöjligheter. Detta kräver dock många bibliotekarier som kan svara på frågor och bidra med allt från korta SMS-svar till mer omfattande sammanställningar och fördjupningsmöjligheter. Kan vi samarbeta och dela kunskap för att åstadkomma detta? Och hur kommer vi dithän att alla bibliotek betraktar alla frågande som sina användare?

Gunilla Fors,
Bibliotekarie
ILS Malmö

Postat i:gästbloggare, Svarsbanken, visioner

”Är det jobit och joba på bibliotek?”

”är det jobit och joba på bibliotek”
Det undrar Moa, 10 år i sin fråga till Barnens bibliotek.

Nä, det är i alla fall inte jobbigt att svara på barns frågor, tyvärr får man väl säga – för de är så få. Frågorna till barnens bibliotek minskade förra året och har väl aldrig varit särskilt många. Barnens bibliotek har runt 20 000 besökare varje månad och vi frontar frågetjänsten hyfsat tycker jag. Ändå blir det bara 6-700 frågor per år.
Man kan förstås grubbla sig blå över varför vi inte når ut. För inte är det så att barnen saknar frågor och vi vill ju så gärna hjälpa dom att hitta svaret.

Speglar det att barn frågar lite på bibliotek överhuvudtaget? Inte bara i Fråga Barnens bibliotek utan också i det fysiska biblioteket? Inte är barn de som står mest i kön till infodiskarna. Rätta mig om jag har fel. Det skulle jag verkligen önska att jag har…. Men barn har förstås så många andra att fråga.

Eller speglar det är barn inte använder e-post för att skicka meddelanden? E-postadressen har man mest för att logga in på msn eller bilddagboken eller kpwebben med. Mail kollar man inte så ofta.

Eller har de inte tid/lust att vänta på svaret? Så är det när jag svarar via msn och jag antar ni som chattar upplever detsamma. Hallå somna du? Äh, strunt i det.
I min tid har det bara gått nån minut men i barnens tid har det gått en mindre evighet och tankarna har vandrat vidare.

”Hur många sandkorn finns det i öknen?”
Som bibliotekarie börjar jag förstås med undran – vilken öken? Fast det är ju ganska meningslöst att grubbla över det. Det enkla svaret är ju oavsett: fler än man kan räkna och begripa. Och alldeles för många ligger i min sko.
Att svara rätt är förstås viktigt men ibland är att svara snabbt och inte krångla till det viktigare. Titta på 118100´s svar. För det mesta bara ett kärnfullt svar på en mening, mer får förstås inte plats i ett sms, men svaren är korrekta och personliga i sitt tilltal. Inte krånglar de till svaren genom en massa extrainformation. Vem bryr sig om vem som svarar så länge man får ett svar? Eller är våra frågor mer komplexa? Är vi för noga med att det ska bli rätt?

Kanske ska vi alla bli supersvarare på 118100 istället? Fast barn får väl oftast inte använda betaltjänster för den som betalar mobilräkningen. Men trots det så är mobilen det som alltid hänger med även barn och unga. Så visst fixar vi en app för mobilerna där barn gratis kan ställa frågor? Nån?

Jag tror vi får hitta helt andra vägar om vi vill hjälpa barn att få svar på sina frågor men just nu vet jag inte alls hur det skulle se ut. Videosvar på youtube? Via Bolibompa eller Nickelodeon? Utveckla Bokmalin – vår egen stigfinnare på Barnens bibliotek?

Ja kära nån… och imorgon är de någon helt annanstans. Är det kanske där vi ska vara? I annanstans?

Nå, hur många sandkorn finns det öknen? Inte vet jag men minst lika många som barn har frågor!

Katarina Dorbell,
Barnens bibliotek

Postat i:gästbloggare

Ett bibliotek på Facebook

För knappt ett år sedan startade vi en Facebook-sida för Stadsbiblioteket i Malmö utan att egentligen ha tänkt så särskilt mycket på saken i förväg. Men längs vägen har vi hunnit fundera en hel del och hur vi arbetar idag har växt fram genom de erfarenheter vi gjort, texter vi läst och kloka människor vi lyssnat på. Det är en fantastiskt stimulerande process att befinna sig i tillsammans med alla de användare som valt att gilla oss. Vi är långt ifrån i hamn än och har många idéer som vi ska testa framöver.

Här tänkte jag bara kort berätta om några vägval vi gjort så här långt.

Ett av de första val vi gjorde var att inte signera våra inlägg med namn. Istället låter vi biblioteket som en plats fylld av vår gemensamma historia, kunskaper och erfarenheter föra vår talan. Det har fungerat mycket bra så här långt och våra fans verkar uppskatta tanken på biblioteket som en ”besjälad” plats. Däremot tipsar biblioteket mer än gärna om spellistor, bloggar, boktips, videopuffar och annat material där bibliotekets medarbetare träder fram med sina olika personligheter och kompetenser.

Ganska snart insåg vi också att vår närvaro på Facebook inte i första hand skulle bli en traditionell marknadsföringskanal för våra program på biblioteket. Det som väcker våra besökares största gillande är istället när biblioteket är samtalspartner, berättare och guide. För sådana ändamål är Facebook och andra sociala medier logiskt nog suveräna redskap att arbeta med. Vi vill att våra fans ska känna att det är fritt fram att ställa frågor, kommentera och ifrågasätta.

Vi lägger också mycket krut på att binda samman våra olika arenor. Inscannade foton på biblioteket från gamla tider läggs på flickr och blir ett bildspel som bäddas in på vår hemsida som vi rekommenderar på Facebook. När våra fans ändå är inne i Facebook kan de söka i vår katalog eller bläddra i vårt program. På liknande sätt jobbar vi hela tiden med att skapa en röd tråd genom hela vår verksamhet.

För ögonblicket arbetar vi på att skriva ner en strategi för vårt arbete med sociala medier. Jag är säker på att landets bibliotek har mycket att lära av varandra när vi söker våra egna identiteter och temperament på de digitala arenorna.

Mats Nordström
Bibliotekarie / Webbredaktör
Malmö stadsbibliotek

Postat i:gästbloggare, sociala medier